Om du är som jag drar du öronen åt dig när du hör detta. Ännu mer kritik mot män, för det är ju verkligen vad som saknas i media?
Jag skulle till och med kunna lägga till en bisats, män måste ta mer ansvar i relationer för att få bättre sex och mer kärlek. Går du med på det? Låter det som det gamla vanliga budskapet om att om man bara städar och hjälper till kanske kvinnan orkar med sex på kvällen?
Den här texten handlar om något helt annat.
Jag har träffat många hundra olyckliga par. Ett genomgående mönster är att kvinnan är kritisk och mannen undandragande. Ibland benämns det i litteraturen något mer neutralt som att kvinnan jagar och mannen drar sig undan men kontentan är densamma. Det här är förresten inte bara min erfarenhet, både forskare och praktiker är eniga i detta, men referenser tar vi en annan dag.
En vanlig man jag träffar beter sig ungefär som en deprimerad, apatiskt. Vissa säger sig vilja göra saker, ta itu med uppgifter, men misslyckas. De kommer inte igång, får inte saker slutförda. Andra är högpresterande men viljelösa. De sköter sina uppgifter men klarar inte svara på enkla frågor som vad de skulle vilja ha till middag och tar få eller inga egna initiativ.
I de värsta fallen har det spridit sig till livet i allmänhet, då är de kliniskt deprimerade, men de flesta är handlingskraftiga och beslutsfähiga i andra domäner, på jobbet och i resten av privatlivet utanför hemmet.
Om du är feminist eller bara läser tidningar kommer du säkert tänka att männen måste skärpa sig, de kan inte lämpa över allt på sina flickvänner och fruar, de är lata.
Det är bullshit. Vad de är, är feluppfostrade. De är uppfostrade att tro att kvinnor är normen. Ja, jag vet att varenda genusvetare i riket säger att män är normen, men de har fel.
Män tror att de ska acceptera kvinnors regler, eller bland de relationsorienterade av oss, att män borde göra sina kvinnor lyckliga genom att göra som de vill. Problemet är att ingen man klarar att upprätthålla livsglädje om han lever för någon annans lycka.
Samtidigt, på andra sidan, har vi den jagande/kritiska kvinnan, vad vill hon? Lyssnar man på media och teoretiker vill hon att mannen ska ta ansvar, dela lika på hemuppgifterna. Lyssnar man på verkliga människor av kött och blod istället för mediala posörer så vill kvinnor egentligen något annat.
Kvinnor, som jagar och kritiserar vill att deras män ska vara där. Det kan man tolka som att de vill att männen ska laga mat och tvätta tvätt men det är ett missförstånd. Vad de vill är att känna att det finns en relation, ett band mellan dem.
Vad jag gång på gång upplever är män som är så övertygade om att de måste leva upp till allt deras kvinna önskar att de gradvis förlorar förmågan att känna efter vad de själva vill.
Kontentan är att män måste ta mer ansvar, ansvar för vad de själva vill, inte för vad deras kvinnor vill.
Till alla män som läser detta. Föreställ dig den gamla sortens män, de onda figurerna man numer skrämmer småbarn med. Vad var deras roll? De kanske inte tvättade tvätt och städade men de tog ansvar för sin familj, de tog ansvar för att hålla ihop familjen, upprätthålla gemensamma värderingar, staka ut en väg. De utövade ledarskap för familjen och vad förvirrade feminister än må tro så är det män som tydligt vill något med familjen som kvinnor saknar, vem som diskar är en bisak.
Men jag ska inte sluta där för då har vi återigen gått i fällan att låta oss styras av vad kvinnor behöver. Påminn dig om de passiva männen jag började med att beskriva, varför är de passiva? Jo, de är passiva av två skäl, skuld och maktlöshet. Skuld för att de misslyckas med att göra kvinnan lycklig och maktlöshet för att de tappat förmågan att förstå och agera på vad de själva behöver i relationen.
Så du ska ta ansvar för din egen skull! Du ska utöva ledarskap i din familj för din egen skull! För att du behöver få kontakt med vad som driver dig i relationen, hur du vill att ert liv ska se ut. Jag kan nästan garantera att du får mer kärlek och sex på köpet, och i vilket fall slipper du apatin och blir en lyckligare och mer harmonisk människa.
Läs också: Annars blir familjen som ett ok, inte en tillgång
Johan Grå 
Mycket bra.
” De kanske inte tvättade tvätt och städade men de tog ansvar för sin familj, de tog ansvar för att hålla ihop familjen, upprätthålla gemensamma värderingar, staka ut en väg. De utövade ledarskap för familjen och vad förvirrade feminister än må tro så är det män som tydligt vill något med familjen som kvinnor saknar, vem som diskar är en bisak.”
Jag är kvinna och feminist och det där är verkligen inte vad jag vill ha. Jag vill inte ha någon som ”leder” mig och något eventuellt barn. Var har du fått det ifrån? 50-talet?
Vem som diskar (och tar gemensamt ansvar för andra saker i hemmet/familjen) är en konkret och väldigt (!) viktig sak när man lever i en samborelation med någon som struntar i att jag är den som får diska för oss båda hela tiden. Att göra jobbet för båda tar energi och tid från mig, så jag är väldigt angelägen om att ha en relation där mannen respekterar min tid och energi och delar på arbetet, om man nu ska bo ihop.
Tack för reflektionen. Jag skulle aldrig göra anspråk på att ha en åsikt om hur du bör leva ditt liv.
Jag tycker vi verkar ha liknande åsikter. Jag menar att en relation inte står och faller med disken. Du skriver det själv, det är inte disken som är viktig, det är att mannen respekterar dig och din tid.
Jag skriver för män som inte förstått att de ska förvänta sig respekt, så som du gör. För ofta är män skuldfyllt upptagna av att ansvar innebär att leva upp till kvinnans önskemål. Så är det ju förstås inte. Det är att respektera vad man själv vill i relation till någon annan. Jag gav bara förslag på vad män brukade ta ansvar för. Du kan väl inte förneka att det kvinnor vill driva i relationer är rätt könsstereotypt, varför skulle inte det män vill driva igenom kunna vara det?
Fast du skriver klart och tydligt att männen ska utöva ledarskap över sin familj, vilket i min mening låter helt bisarrt? Att ”staka ut en väg” skiter jag fullständigt i, jag vill ha någon som tar hälften av ansvaret, simple as that.
Däremot kan jag hålla med om att män borde fundera över vad det är som de egentligen är ute efter i en relation, och de borde prata med med sina partners om det. Olika förväntningar speciellt vid speciellt ihopflytt kan göra saker mer komplicerade. Om de förväntar sig att den andre ska ta hand om hemmet, t.ex…
Vad är svårast för dig, att få män att ta halva ansvaret för vad du tycker ska skötas, eller att ta halva ansvaret för vad han tycker ska skötas?
Angående det där med att ”ta hälften av ansvaret”, kan jag rekommendera uppsatsen Upplevelser av toalettstädning:
Tack, intressant.
TACK för detta inlägg…