Skuld, ånger och botgöring

Jag fascineras av hur svårt vi har för att bära skuldkänslor. Skuld är en känsla som uppmanar oss att återställa balansen i en relation efter att vi betett oss fel. För att lyckas återställa balansen måste vi bära känslan tills relationen är återställd. Ändå tycks de flesta av oss ha svårt att bära skuldkänslor, visa ånger och göra bot, istället tar vi till allehanda försvar som flyttar obehaget ifrån oss. Som att be om ursäkt och bli arg om den inte genast accepteras.

Otroheter är skulddynamikens scen. Att rädda en relation efter en otrohet kräver skuld, ånger och botgöring från den otrogna och rättmätigt krav på detsamma från den bedragna.

Vi måste skilja på om mannen eller kvinnan är otrogen men först det gemensamma. Jag förvånas över att relationsrådgivare ursäktar eller ibland till och med rekommenderar otroheter. Jag kan bara ta för givet att det beror på att de skriver istället för att träffa människor. De flesta jag stöter på vars partner har varit otrogen beskriver upptäckten som att jorden rämnade, och det är inte bara ett uttryck, de har ofta haft den rent fysiska upplevelsen av att tappa kontakten med verkligheten, att benen vek sig och att de tappat fotfästet.

Många rapporterar i veckor och månader att de har mardrömmar, flashbacks och hallucinationer. Sådant man i andra sammanhang ser hos människor som råkat ut för stora katastrofer, krig och andra traumatiska upplevelser.

Samtidigt kommer ältandet. Det ständiga kaoset i huvudet där man försöker problemlösa ett problem som är olösbart, förstå in absurdum. Det är ofta det som partnern finner svårast att hantera. ”Varför ska du fråga igen vad jag gjorde den 16:e mars, 10 i sju? Jag har ju svarat gång på gång att jag inte vet. Vad mer kan jag göra?”

Mitt tips, svara så gott du kan, gång på gång på gång på gång. Bär din skuld, din botgöring är att vara där när din partner behöver dig. Målet är inte att besvara hennes frågor, och jag återkommer till varför jag skriver hennes, målet är att visa att du är där och gör bot genom att hjälpa henne läka sina sår. Det gör du genom att ta hennes smärta på allvar och svara så sakligt du kan på frågorna, även när de är provocerande, meningslösa och tjatiga, särskilt då.

Statistik visar att fler relationer överlever att mannen är otrogen än att kvinnan är det. Ett skäl till det är att kvinnor är otrogna när de känslomässigt lämnat relationen och att män är det även när de egentligen är lyckliga i relationen.

Jag tror inte att det är enda svaret. När jag träffar par där mannen varit otrogen brukar vi komma rätt långt genom att jag förklarar skuldbördan, enda gången jag någonsin agerar domare. Jag säger ungefär vad jag skrev ovan, mannens uppgift är att sona sin skuld genom att vara där i kvinnans läkeprocess. Resten är praktiska detaljer som ofta inte är så svåra att hantera. Om mannen klarar att vara stöttande och kvinnan klarar att ta hjälp med smärtan istället för att agera ut den mot mannen så brukar läkeprocessen flyta på.

När kvinnan har varit otrogen är det mycket svårare. Relationen håller inte att jag gör mannen till ett offer. Om han är arg är det lättare, om han förnekar vad som hänt eller är ledsen är det svårt. Precis som i den omvända situationen måste relationsdynamiken återupprättas genom att den otrogna kämpar för att återupprätta relationen och den andra partnerns förtroende och välmående. Problemet är att en kvinna kan få vara svag och utsatt utan att förlora sin kvinnlighet. En man förlorar manlighet redan när han blir bedragen, att vara svag och utsatt gör att han förlora ännu mer manlighet. Det enda som återstår är att agera ut, sin smärta får han visa för någon annan. Återigen är det som fungerar att vara man, ta ansvar, ställa krav. Om kvinnan svarar på det genom att anpassa sig och anstränga sig för att återupprätta och förstärka sin mans manlighet (status, duglighet och sexualitet) så kan relationen räddas.

Eftersom hela Sverige verkar ha blivit itutade att otroheter är ett tecken på att relationen har brister och att man kan använda det som utgångspunkt för att arbeta med relationen vill jag kommentera det kort. Ibland är det så men mellan tummen och pekfingret så tar det två till sex månaders traumabearbetning innan man kan arbeta med relationen. Det hade varit enklare att göra utan otroheten.

5 thoughts on “Skuld, ånger och botgöring

  1. Tack för ännu ett bra inlägg. En fråga, varför väljer en man i en dålig relation att berätta för sin partners chef att han haft en opassande dröm om henne (han kände henne knappt)? När han redan kan räkna ut att de leder till sexuella trakasserier anmälan. Ville han tvinga sig själv till hjälp?

  2. Ja Valérie Trierweiler sa att det var som att falla från en skyskrapa när Hollande bekräftade ryktena att han hade ett förhållande med en annan kvinna. Visst hade hon hört ryktena men hon hade inte fäst någon vikt vid dem. Det var ju så många rykten i omlopp, även om henne själv, som hon visste var osanna. I det här fallet var utsikterna till ett reparerat förhållande mycket små. Jag tror inte Hollande hade viljan att göra bot. Men det avgörande ska ha varit att medarbetarna i Elyseepalatsen, som inte uppskattade Trierweiler något särskilt, hade sagt att om hon skulle komma tillbaka så skulle hon ha honom under mycket sträng uppsikt och var han beredd till det? Nej det var han inte.
    Segolene Royal, Hollandes tidigare partner, som avskyr Trierweiler, ska ha sagt (osäkert, kan också vara en ”anka”) om skyskrapeuttalandet: Varför dramatisera, det var väl ändå inte 11 september?

  3. Upptäckte i dec 14 att maken haft en annan kvinna i 20 mån… Min liv slogs helt i bitar och mitt ❤️ likaså…. Stundvis har jag detta i huvudet 24/7 men det börjar lossna och se lite ljusare ut – men ångesten finns där konstant….
    Vi vill fortsätta tillsammans och en viktig del i det arbetet är att maken gör bot: han måste stå ut med mina frågor, ältande, gråt, förtvivlan.- allt som dyker upp. Och då får jag hjälp – blir han frustrerad svarar han genom att nästan gå i försvar och då är det flera steg bakåt för min del. Så det är EXAKT som du skriver – allt i från upplevelsen av att ha blivit sviken och vad som ger en stöd i arbetet på väg tillbaka till ett ”normalt” liv… Jag har blivit ologisk i mitt tänkande, har jättedåligt minne – allt detta tror jag beror på arter finns gränser för vad ens kropp och hjärna klarar av….
    Detta är det värsta jag upplevt i mitt 50åriga liv, i form av svek, sorg, lidande…. Inget har nånsin gjort så fysiskt ont. Men är mitt i allt glad för en man som dagligen gör bot, försöker lindra min smärta och hjälper mig/oss framåt…..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s