Mer om att formulera mål

Läsaren Emma ställde ett par intressanta frågor om inlägget, peka ut målet du ska ta ansvar för, och eftersom jag inte kan fatta mig kort valde jag att göra ett nytt inlägg av svaret. Av pedagogiska skäl har jag valt att byta ordning på hennes två frågor.

Tänker även att ”av mina barn förväntar jag mig att…” i mångt och mycket är något man som föräldrar måste vara överens om. Åtminstone om föräldrarna bor ihop. Eller hur tänker du där?

I inlägget hävdade jag att män borde sätta upp mål för sitt liv som även innefattar mål för familjen och relationen. Ett av målen jag föreslog var det Emma citerar ”av mina barn förväntar jag mig att …”

För att besvara hennes fråga, måste vi börja med hur det ser ut idag.

Kvinnor jag möter har starka och specifika åsikter om allt möjligt som rör relationen, hemmet, barnen, och den gemensamma framtiden. Deras män har en inre konflikt mellan skuld över att de inte tillgodoser sin partners önskemål, och irritation över att förlora makten över sina egna liv. Vanligtvis summerar männen det för sig själva som att de bara vill ha lite lugn och ro.

Kvinnan säger ”jag vill bo i ett hus från 50-talet nära montessoriskolan” och mannen svarar något undvikande för det har aldrig slagit honom att han kan ha en åsikt om hur hans liv ska vara som skiljer sig från hans flickväns åsikt. Istället får han en obehaglig känsla av att han borde gå med på hennes förslag men att han inte riktigt vill.

Jag överdriver, men bara en gnutta.

Jag föreslår att män istället väljer att ta kontroll över sitt eget liv och bestämma hur de vill ha det. Män behöver uttrycka specifika åsikter inom alla områden i sitt liv och inse att deras behov och önskningar är viktigare för dem än vad partnerns önskningar är, och att bådas önskningar är lika viktiga för relationens skull. Först då kan de förhandla och komma fram till något gemensamt.

Till saken hör också att kvinnorna med alla dessa starka och specifika åsikter i allmänhet låter mycket mer bestämda än vad de i själva verket är. Vad de verkar längta efter är att deras man visar engagemang för relationen, inte att de tillgodoser deras specifika önskemål.

Vad råder du mannen med en målet ”en sexuell fantasi jag vill förverkliga varje helgmorgon är …” vars mål andas ”det skulle flickvännen aldrig acceptera” ?

Jag tror det är ett missförstånd. Någon av oss är otydlig. Jag kan förtydliga mig så får vi se om det hjälper.

Alla män som har svårt att förhålla sig till sina egna behov har någon form av bekymmer med sex. Bekymren varierar, allt från att de tappar attraktionen till partnern till att de har älskarinnor. Det gemensamma är att de är så skuldtyngda inför sina egna sexuella önskningar att de inte förmår ta dem på allvar.

En påtaglig förändring brukar ske när män lär sig formulera sina behov, acceptera dem och ta dem på allvar.

Kommentaren om att ”det skulle flickvännen aldrig acceptera” handlar om alla former av önskningar, åsikter om var de ska bo, hur barnen ska uppfostras, vad de önskar sig sexuellt på helgerna osv. Män har en alldeles för stark tendens att censurera sig innan de ens formulerat vad de vill i relationen.  Därför är det viktigt att de lär sig bryta det mönstret och formulera vad de själva vill oavsett vad deras partner kan tänkas tycka om det. Sen kan de förhandla, men återigen är min erfarenhet att kvinnorna uppskattar att männen skaffar sig starkare åsikter. Visst kan det ibland bli konflikter men det blir färre och mer godartade konflikter när män vill saker i relationen än när de är undvikande.

10 thoughts on “Mer om att formulera mål

  1. Tack, det var ungefär långversionen av det jag försökte uttrycka med min mycket kortare kommentar.🙂

    Jag håller helt med, inklusive att man skall akta sig för att betrakta det där med sex som något helt väsensskilt från andra områden där man är olika. Jag har rätt många gånger fått insinuationen att jag, som man, sannolikt vill ha sex jämt, och dessutom gärna på sätt som kvinnan nog inte vill. Mina egna preferenser är mycket mer konventionella än så, och det jag allra helst vill är att sexakten blir ett sensuellt och utdraget möte mellan två jämställda personer, där kvinnan inte alls är rädd att ta initiativ. Uteblir det lustfyllda mötet, kan man nästan lika gärna ta hand om sina behov på egen hand, och atletiska övningar utför jag hellre på gymet.

    I detta avseende har jag aldrig uppfattat att jag skulle vara särskilt unik. För många år sedan läste jag Bernie Silbergeld’s Male Sexuality, som just behandlade myterna kring manlig sexualitet (vilka även de flesta män går på). Jag anar att han kommit ut med uppföljare… hur som helst är det en mycket intressant bok.

    http://www.amazon.com/Male-Sexuality-Guide-Sexual-Fulfillment/dp/0316987921/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1366905168&sr=8-1&keywords=silbergeld+sexuality

  2. @ Ulf T: Kan hålla med dig om att det tyvärr är långt vanligare att fokus är på destruktiva drag och negativitet inte positiva när manlig sexualitet diskuteras. Det är synd att det ska vara så. För det finns ju en himla massa män som varken har några som helst problem eller skapar några för någon annan. Tvärtom förgyller livet för andra med sin blotta närvaro.

    I övrigt håller jag med Mariel kanske dags att du läser om och recenserar boken då?🙂

  3. @ Johan: Tack för långt svar. Du har ofta kloka saker att säga och ger mig mycket att fundera på. Tycker det är extra interessant att höra en mans tankar kring rådgivning och relationer. Känns lite som en bristvara idag faktiskt. Det jag ibland kan reagera på är att du emellanåt skriver generellt om män och kvinnor där jag tänker att just det exemplet lika gärna skulle kunna vara det omvända. Ex:

    ”Jag föreslår att män istället väljer att ta kontroll över sitt eget liv och bestämma hur de vill ha det. Män behöver uttrycka specifika åsikter inom alla områden i sitt liv och inse att deras behov och önskningar är viktigare för dem än vad partnerns önskningar är, och att bådas önskningar är lika viktiga för relationens skull. Först då kan de förhandla och komma fram till något gemensamt.”

    Här skulle jag säga att man precis lika gärna skulle kunna byta ut ordet Män mot kvinnor. Finns gott om kvinnor också som ”bara flyter med” och låter partnerns behov och önskningar styra och sedan går runt och är missnöjda över resultatet. Även självcensurmeningar med ”..det skulle xx aldrig acceptera” har jag hört ett otal gånger från kvinnor. Kanske mest medelålders plus kvinnor i bekantskapskretsen och mer på landsbygden iofs men dock. Kanske du bara inte möter dem lika ofta i din rådgivning? Kan det vara så att par där kvinnan är den klart ”drivande” i relationen är överrepresenterade bland de som tar hjälp av professionella rådgivare (som jag uppfattat att du är?)i sin relation?

    ”Alla män som har svårt att förhålla sig till sina egna behov har någon form av bekymmer med sex. Bekymren varierar, allt från att de tappar attraktionen till partnern till att de har älskarinnor. Det gemensamma är att de är så skuldtyngda inför sina egna sexuella önskningar att de inte förmår ta dem på allvar.

    En påtaglig förändring brukar ske när män lär sig formulera sina behov, acceptera dem och ta dem på allvar.”

    Här skulle jag igen tycka att det är lika sant för män som för kvinnor även om det såklart kan diffa lite i själva sättet problemen tar sig uttryck mellan könen. Instämmer helt med dig ang vikten av att den som vet vad han eller hon vill och kan förmedla det på ett tydligt sätt har en klar fördel i mycket i ett förhållande även sex. Fast ”förhandla” om sex låter i mina öron en smula märkligt, det är ju knappast lönesättning vi talar om. Det man kan göra är väl att ta reda på vad man själv vill, vad partnern vill. Sedan är det väl upp till den som vill något speciellt att övertyga partnern om att det är en bra idé. Antingen lyckas det eller inte. Punkt.

    ”Män har en alldeles för stark tendens att censurera sig innan de ens formulerat vad de vill i relationen. Därför är det viktigt att de lär sig bryta det mönstret och formulera vad de själva vill oavsett vad deras partner kan tänkas tycka om det. Sen kan de förhandla, men återigen är min erfarenhet att kvinnorna uppskattar att männen skaffar sig starkare åsikter. Visst kan det ibland bli konflikter men det blir färre och mer godartade konflikter när män vill saker i relationen än när de är undvikande.”

    Här håller jag helt med dig. Tror också att det är vanligare med kvinnor som är drivande inom vissa relationsfrågor och män som är ”konfliktundvikande”. Eller bara inte engagerar sig i relationen på samma sätt. Tror säkert du har rätt i ditt antagande att de flesta kvinnor föredrar att mannen axlar sin del av vuxenansvaret i en relation och att det är värt att behöva förhandla om saker med en annan vilja. Kanske värt att slippa känna sig som ”ensam vuxen” i relationen. Måste också vara skönt att få ta beslut själv för en vuxen man, inte bara flyta med och låta någon annan bestämma över ens
    liv.

    Min invändning ang ”av mina barn förväntar jag mig att” var väl mest att det i mina ögon hör ihop med föräldrarna som ett team, ett vi. Inte den enskilda mamman eller pappans behov/önskning enbart. Att det liksom är något man måste diskutera ihop sig om iaf i stora drag. Helst innan man skaffar barn ihop faktiskt. Hoppas du förstår vad jag menar där?

  4. Ta den tid du behöver. Jag kommer själv att befinna mig på resande fot de närmaste dagarna med halvdålig täckning så tittar in när jag är åter.

  5. Pingback: Män måste vara självhävdande, för kvinnor är det en alternativ strategi | Johan Grå

  6. Pingback: Låt oss tala om sex, bra sex, även för män | Johan Grå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s