Jag har fått fler intressanta frågor av Emma som jag väljer att följa upp som en serie inlägg.
Eftersom första frågan är lång gör jag en egen sammanfattning. Hon kommenterar följande, som jag skrivit i ett tidigare inlägg:
”Jag föreslår att män istället väljer att ta kontroll över sitt eget liv och bestämma hur de vill ha det. Män behöver uttrycka specifika åsikter inom alla områden i sitt liv och inse att deras behov och önskningar är viktigare för dem än vad partnerns önskningar är, och att bådas önskningar är lika viktiga för relationens skull. Först då kan de förhandla och komma fram till något gemensamt.”
Emma undrar om jag inte är onödigt kategorisk, om mitt råd inte lika gärna kunde gälla kvinnor? Hon tillägger också att det kanske är så att jag träffar ett urval människor som inte är representativt, eftersom jag främst träffar folk som behöver hjälp. Det är bra frågor båda två, och jag besvarar dem gärna.
Givetvis kan man välja att överdriva eller underdriva könsskillnader. Eftersom övrig media endast ser till könsskillnader när det är intressant för kvinnor är mitt mål att lyfta upp det som är viktigt för män att veta. Med det sagt finns det flera stora skillnader mellan män och kvinnor i den här frågan.
Emma har rätt i att det generellt sett är positivt för alla människor att formulera sina känslor och behov och finna strategier som fungerar för att tillgodose dem. Vilka strategier som är tillgängliga skiljer sig dock åt.
Låt oss titta på ett vanligt exempel på skillnaden i hur män och kvinnor uttrycker sig. Män antas vara rakare och säga sådant som ”kan du stänga fönstret?”, kvinnor mer passiva och vaga och säga sådant som ”det är lite kallt här”. Det kan man tolka på många sätt och vanligtvis brukar man välja att tolka det som att kvinnor inte får vara lika tydliga, inte fått lära sig att deras behov är viktiga eller dylikt.
Nåväl, så fungerar inte livet, vi lär oss det som fungerar. Sanningen är att ingen jäkel respekterar en man som uttrycker sig passivt medan många är villiga att anstränga sig för att ta hand om en kvinna som gör det. Olika kön har olika möjligheter, och kvinnor har fler tillgängliga strategier än män.
Observera att jag inte hävdar att det inte förekommer män som uttrycker sig passivt. Vad jag hävdar att de männen får lida för sin oförmåga att vara tydliga på ett sätt som kvinnor vare sig märker eller förstår.
Här är jag främst intresserad av relationer och då finns det ett vidare och viktigare resonemang. Om vi börjar från början. För att förstå attraktion mellan könen får man acceptera att det går att bedöma hur hög status varje människa har på partnermarknaden och att de flesta objektiva människor kommer göra ungefär samma bedömning av en given individ. På partnermarknaden har vi helt enkelt olika värde.
Hur din status bedöms beror på om du är man eller kvinna. Jag återkommer säkert till detta men jag antar att alla har en intuitiv känsla av att det är så. Fundera annars på vilka manliga respektive kvinnliga kändisar som brukar betecknas som sexobjekt, bedöms de enligt samma kriterier?
Män bedöms enligt en mängd faktorer som främst handlar om hur de presterar, eller sociala signaler som borde vara relaterade till hur de presterar. Två viktiga faktorer är social dominans och självförtroende. Testa gärna att fråga kvinnor om de tänder på självförtroende.
Kvinnor bedöms nästan inte alls på dessa faktorer. Om en kvinna är självsäker eller socialt dominant spelar ingen roll för de flesta män. Jämför gärna med kommunikationsexemplet från början. Män måste uttrycka sig tydligt, kvinnor kan uttrycka sig passivt och förvänta sig att någon annan ska lösa deras problem.
Där är den stora skillnaden. En man som vill bli älskad behöver visa sig socialt dominant och självsäker. Det är en av anledningarna till att vattentestet är meningsfullt.
Nu har vi så kommit till den sista frågan som jag tycker är insiktsfull, kan det vara så att jag får en vinklad förståelse eftersom mitt jobb gör att jag främst träffar människor med problem? Så kan det förstås vara men mönstret jag beskriver bygger också på studier av icke-kliniska populationer. Det betyder att även när man studerar vanliga människor som inte sökt hjälp så är kvinnorna mer kritiskt drivande och männen mer undvikande. I så hög grad att man brukar konstatera att det är ett varningstecken när förhållandet är det omvända. Återigen är det här något som går lätt att observera. Läs lilla Fridolf, se på TV-reklam som gestaltar män och kvinnor, observera era bekanta. Ni kommer betydligt oftare se par där kvinnan är kritisk mot mannen. Det tydligaste tecknet på det är att folk brukar bli påtagligt obekväma om män beter sig mot kvinnor på samma sätt som de flesta kvinnor beter sig mot sina män.
Johan Grå 
Hej Johan. Jag har inte glömt dig. Beslöt att avvakta lite då du utlovade en följetong. Superhektiskt någon dag framåt, åter snart med mina kommentarer på det hela! 🙂
Ingen fara, jag uppskattar inspirationen. Eventuellt blir det ett svar till.
Sådärja. Bättre sent än aldrig. Tack för svar och mycket att fundera på. Tänka t om, sånt kan aldrig vara bra 🙂 Hade egentligen tänkt vänta tills jag fick en massa ledig tid att sitta och skriva välgenomtänkta kommentarer men då lär det dröja ännu längre så here goes..
”Eftersom övrig media endast ser till könsskillnader när det är intressant för kvinnor är mitt mål att lyfta upp det som är viktigt för män att veta. Med det sagt finns det flera stora skillnader mellan män och kvinnor i den här frågan.”
Poängen här var att jag tycker att du verkar ha ett lite bredare, mer nyanserat perspektiv som jag tycker saknas i media idag. Både för män och kvinnor. Även om jag förstår din anledning till att du valt att fokusera mer på män.
”Låt oss titta på ett vanligt exempel på skillnaden i hur män och kvinnor uttrycker sig. Män antas vara rakare och säga sådant som ”kan du stänga fönstret?”, kvinnor mer passiva och vaga och säga sådant som ”det är lite kallt här”. Det kan man tolka på många sätt och vanligtvis brukar man välja att tolka det som att kvinnor inte får vara lika tydliga, inte fått lära sig att deras behov är viktiga eller dylikt…”
Fast här har vi väl ett ganska klockrent exempel på regler för respektive könsroll*. Regler som faktiskt ibland begränsar oss både män som kvinnor fast på olika sätt. * Notera f.ö den svepande formuleringen i styckets första mening. En man hade formulerat sig lite rakare utan att fundera på hurvida han kunde uppfattas som ”otrevlig” i tonen. Lät med avsikt bli att omformulera till något neutralare här.
”..Nåväl, så fungerar inte livet, vi lär oss det som fungerar. Sanningen är att ingen jäkel respekterar en man som uttrycker sig passivt medan många är villiga att anstränga sig för att ta hand om en kvinna som gör det. Olika kön har olika möjligheter, och kvinnor har fler tillgängliga strategier än män.”
Hur menar du att kvinnor har fler tillgängliga strategier just i det här fallet? På samma sätt som en man som ”bryter mot den sociala koden” för hur män uttrycker sig straffas så gör kvinnor det. En kvinna som uttrycker sig på ett typiskt manligt ”rakt” sätt uppfattas som mer burdus än en man.
”På partnermarknaden har vi helt enkelt olika värde.”
Inte bara på partnermarknaden. Även på arbetsmarknaden eller när vi söker vård bedöms vi olika beroende på vår status. Tyvärr. I övrigt är vi rätt rörande eniga ang det mesta i ditt resonemang om status och självsäkerhet/prestation mm.
”Män måste uttrycka sig tydligt, kvinnor kan uttrycka sig passivt och förvänta sig att någon annan ska lösa deras problem.”
Män kan välja att uttrycka sig som kvinnor och bli betraktade som ”fjantiga”. Kvinnor kan uttrycka sig tydligt som män och bli betraktade som burdusa eller okvinnliga/otrevliga. Rollen som ”uttrycka sig passivt ocg förvänta sig att någon annan ska lösa deras problem” är inte alltid självvald.
”Om en kvinna är självsäker eller socialt dominant spelar ingen roll för de flesta män. ” Skulle snarare säga att det för kvinnor generellt är en fördel att vara ”lagom”. Om du inte tror mig så testa gärna att fråga några män vad de föredrar. En ”lagom social, mittemellan-girl-nextdoor tjej” eller dominanta donna. Flertalet män kommer att föredra en ”vanlig tjej”. Någon som klarar normala sociala kontakter men inte nödvändigtvis tar över allt hela tiden. Samma sak med yrkesprestation. Majoriteten män kommer att föredra en tjej som är ”lagom”. Dvs som har fast jobb men inte är hög chef med krävande karriär eller så. Som du har varit inne på bedöms mäns yrkesmässiga pretstationer hårdare . Kvinnor å andra sidan bedöms hårdare när det gäller ålder och utseende.
”Nu har vi så kommit till den sista frågan som jag tycker är insiktsfull, kan det vara så att jag får en vinklad förståelse eftersom mitt jobb gör att jag främst träffar människor med problem? ”
Hoppas du fortfarande tycker jag är insiktsfull när jag förtydligar mig då 🙂
Vad jag egentligen syftade på var inte enbart att du främst träffar människor med problem. Utan att jag har fått för mig, rätt eller fel, att många kanske skulle behöva parterapi men bland de som söker hjälp överväger en viss kategori socialt välanpassade par från större städer. Dvs en grupp som i sig kanske inte är sådär jätterepresentativ för resten av befolkningen som helhet även om studierna är det.
”Det betyder att även när man studerar vanliga människor som inte sökt hjälp så är kvinnorna mer kritiskt drivande och männen mer undvikande. I så hög grad att man brukar konstatera att det är ett varningstecken när förhållandet är det omvända. ”
Interessant, det kände jag inte till faktiskt.
”Det tydligaste tecknet på det är att folk brukar bli påtagligt obekväma om män beter sig mot kvinnor på samma sätt som de flesta kvinnor beter sig mot sina män.” Sant, kvinnor upplevs generellt som mindre hotande på gott och ont. T om av spädbarn.
Interessant det där med vattentestet. Kan det ha någon biologisk förklaring kanske? Om han gladerligen hämtar vatten/mat när kvinnan är nyförlöst/ammar/sjuk ökar både hennes och barnens överlevnad?
@Emma,
Min upplevelse är att såväl män som kvinnor som försöker bete sig som det motsatta könet tenderar att bli en parodi på det i stället. När det gäller kvinnor mins jag en vetenskaplig studie där kvinnor testades i ett förhandlingsspel, och där vissa kvinnor fick testosterontillskott. De som fått extra testosteron agerade mer rättvist, medan de som felaktigt trodde att de hade fått det agerade mer aggressivt och själviskt.
Senast igår träffade jag å andra sidan en kvinna som var hög chef i en stor organisation. Hon hade en naturlig auktoritet och kunde vara rak på ett avspänt sätt som inte framstod som det minsta burdust eller otrevligt. Säkert är det en kvalitet som hon besitter naturligt, på samma sätt som långt ifrån alla män har förutsättningarna för att kunna vara raka på det sätt som krävs av en bra hög chef.
Sedan har jag noterat att kvinnor på film som skall spela tuffa, faktiskt beter sig som skitstövlar, med en elakhet som de manliga motsvarigheterna saknar. Jag har funderat på vad som kan ligga bakom det, och är inte säker på om det är samma sak som ovan, eller om några andra saker tillkommer.
Poängen med vattentestet är att det i många relationer är ett enkelt sätt att avgöra vem som dominerar relationen. Om den ena partnern kan använda den andra som betjänt utan att det ifrågasätts eller kompenseras på annat sätt innebär det att den som frågar om vatten är dominant och den som hämtar det är undergiven. Många män är undergivna på det sättet och det är negativt för både dem och relationen. Accepterar man att behandlas respektlöst tappar den andra respekten.
@ Ulf T: Visst är det så. Din kommentar fick mig att tänka på en drama(som i teater)kurs från skoltiden. En övning var att en person går ett varv framför de övriga eleverna. Sedan får resten av klassen gå ett varv och imitera den personens rörelsemönster. De flesta överdriver starkt den första personens små egenheter och rörelser. Såpass att det nästan blir en karikatyr. Kanske är det just så det funkar när män ska bete sig som de uppfattar att kvinnor gör och vice versa. Man plockar vissa drag/egenheter och förstorar dem.
Den manliga motsvarigheten är en ”feminin-man”* som kommer undan med att bete sig mycket bitchigare än en kvinna skulle komma undan med.
Kvinnorna i experimentet nu nämde gör således allt för att uppfylla deras bild av hur de tror att en testosteronrik manchoman skulle agera. En man med någorlunda status skulle säkerligen ha fler nyanser, inte agera lika drastiskt just för att han har en helt annan insyn i att vara man. Sålunda en kvinna som ska spela tuff på film måste kanske överdriva en smula eftersom en kvinna upplevs som mindre hotande än en motsvarande man (av både män och kvinnor) och en ”lagom arg kvinna” lätt blir komik istället.
* I brist på bättre uttryck här, men tror du förstår vad jag menar.
”Senast igår träffade jag å andra sidan en kvinna som var hög chef i en stor organisation. Hon hade en naturlig auktoritet och kunde vara rak på ett avspänt sätt som inte framstod som det minsta burdust eller otrevligt. Säkert är det en kvalitet som hon besitter naturligt, på samma sätt som långt ifrån alla män har förutsättningarna för att kunna vara raka på det sätt som krävs av en bra hög chef.”
Huvudet på spiken där! Här är du inne på något mycket viktigt som ofta förbises tycker jag, det där med personlig lämplighet. Det glöms ofta bort det där med att en bra chef måste vara en naturlig ledare. Man kan förfina sin ledarstil visst, men man kan aldrig lära sig bli ledare om man är en följare.
Det är just det jag anser vara ett av problemen med hela den här kvoteringsdiskussionen. Det är väl ingen större vits med att få in fler av ett underrepresenterat kön om vi får in fel personer. Det som behövs är att se till att underlätta för att få in rätt person på rätt plats. Har f.ö sett ett par sådana polistjejer som ser stora och starka och naturligt auktoritära ut och det tycker jag är enbart positivt. Människor med naturlig auktoritet behöver inte hota med våld för att hävda sig på det sättet någon som saknar auktoritet måste.
Motsvarande exempel skulle väl vara att okända män på gruppnivå upplevs som mer hotande för småbarn och djur än kvinnor. Men till den ekvationen ska läggas att det finns män som har en personlighet som gör att barn och djur bara verkar älska dem från första stund och föredra dem framför alla andra. Har ett par sådana i bekantskapskretsen och de är utan undantag alltid de första vuxna som barn går fram till eller den som vanligtvis skygga katter hoppar upp i knät på osv.