Känner ni till Roissy? Mannens och ordekvilibristen som driver en av de mest välbesökta och mest intressanta game-bloggarna, Chateau Heartise. Besökare varnas, han sätter en ära i att leva som han lär, och vad han lär är att den mörka triaden (narcissism, psykopati och machiavellism) är förförisk för kvinnor.
Han är, bland mycket annat, också en träffsäker observatör och till hans senaste alster hör tre råd ”The Rules of Social Savviness”, det må tappa något av sin valör i översättning men reglerna för social skicklighet, eller som han också skriver en inblick i ”the fundamental laws of the pooniverse”, som jag inte ens tänker försöka översätta.
De tre reglerna är:
- Gå inte i försvar
- Tvinga inte fram ämnen i konversationen
- Ställ inte frågor när du kan göra uttalanden istället
Råden är fantastiska för att de kommer göra stor skillnad för hur du hanterar samtal i grupp och för att de är få. Undervärdera inte vikten av det sistnämnda. Jag vet en del om att förändra sig själv, för att det är mitt jobb och för att jag föddes in i kaos. Goda råd är lätta att finna, men det är svårt att använda dem. En kort och kärnfull lista överskuggar tjocka böcker i värde. Läs beskrivningarna nedanför, och gärna Roissys blogginlägg som är kärnfulla, givande och giftiga.
Gå inte i försvar. Att inte gå i försvar är Roissys första regel. Det råkar också vara en av John Gottmans, den kända äktenskapsforskaren, främsta råd. Av helt olika anledningar men likväl. Anledningen till att du aldrig någonsin ska gå i försvar är med Roissys syfte är att det sänker ditt värde. Man går i försvar för att försvara sin identitet men i själva verket sänker man sitt värde varje gång man visar att man hamnar i en försvarsposition. Läs hans blogginlägg för exempel men rulla med slagen, om någon retar dig, skratta och retas tillbaka, försök inte försvara dig.
Förresten kan det vara intressant att jämföra varför Gottman säger samma sak. Gottman menar att all kommunikation handlar om ett flöde mellan människor. Att gå i försvars innebär att du stoppar flödet och slutar ta emot budskap från den du talar med. Enligt Gottman är försvarsbeteenden en av de fyra apokalyptiska ryttarna, som förutspår ett äktenskaps undergång.
Tvinga inte fram ämnen i konversationen. Min första reflektion till den här regeln var, vad pratar han om? Samma kväll som han publicerade artikel var jag på middag med folk som jag knappt känner och reflekterade över regeln och slogs av hur den satte ord på något som jag aldrig tänkt på.
I ett vanligt samtal, särskilt med många människor inblandade, flyter konversationen på, fram och tillbaka mellan ämnen. Om du är bekväm med hela situationen, oavsett om du styr samtalet eller om du bara är där och är en naturlig del av umgänget kommer du alltid prata om det andra vill prata om. Vad som händer om du är osäker, gärna vill göra en poäng i ett ämne som ni pratade om nyss, slänga fram ett skämt du tycker är bra, eller styra konversationen mer än vad du har mandat till är att du tvingar fram ett ämne. Typexemplet är när ni just har pratat om något och du vill säga ditt när de andra redan gått vidare till nästa ämne. Du kan ta ton och säga ditt men du kommer framstå som den som blivit frånsprungen, vilket reducerar ditt värde.
Den som är dominant i en grupp behöver inte nödvändigtvis bestämma ämne, men han behöver aldrig kämpa för att få säga det han vill. Tolka inte det som att de som är dominanta får säga allt de vill utan som att de inte känner behovet att anstränga sig eftersom de är bekväma i sammanhanget. När du tvingar fram ett ämne är du personen som knackar någon i gruppen på axeln och frågar om du får vara med, undvik det.
Ställ inte frågor när du kan göra påståenden istället. Tala i korta koncisa uttalanden, istället för att ställa frågor.
Varför? Tja, Roissy uttrycker det bäst, kungen ställer inte frågor om vad undersåtarna tycker, han tillkännager. Låt andra oroa sig över deras åsikter, det är inte ditt jobb. Det utstrålar självförtroende. När du ändå håller på, plocka bort ord som ”kanske”, ”lite”, ”ibland” osv., allt som förtar ditt meddelande. (Ni kan alltid öva genom att påminna mig, jag behöver också skärpa till mitt språkbruk)
För den som inte är helt bekväm med att ta råd från någon som förespråkar narcissims och psykopati i bemötandet av kvinnor kan ni alltid välja att lyssna på Carol A. Fleming, talpedagog till de rika och berömda, hon säger samma sak i boken It’s the Way You Say It (rekommenderas).
Johan Grå 
Roissy är förbaskat bra, jag läser honom regelbundet. (Även Alpha Game, Roosh V och The Red Pill Room.) Jag lär mig något nytt nästan varje gång! Roissy skriver förstås mot amerikansk bakgrund, så mycket av det han skriver skulle ge pk-folket blodstörtning… Bara det känns ju bra. 🙂
Jag kan inte annat än att hålla med.
Roissy är bra ibland, Roosh också, men jag har gott om kritik mot dem också. Kärnan i vad de säger (speciellt Roosh) är egentligen att:
Ju fler kvinnor du tar kontakt med, desto fler kommer att säga ja till att vara med dig. Så ta kontakt med många.
Ju fler kvinnor du tar kontakt med, desto mer kommer du att vänja dig vid det (och vänja dig vid att bli nobbad) och desto bättre kommer din sociala förmåga att bli.
Två enkla och basala råd som jag ger bort alldeles gratis.
Sen kan man öva upp sin sociala förmåga genom att fundera på sitt kroppsspråk, dresscode, humor, självsäkerhet, oberoende m.m.
En sak jag aldrig ser på sajter som tar upp detta med dejting, relationer m.m. och det är hur kvinnor tillåts bete sig som bortskämda ungar (vi har diskuterat det i alla möjliga sammanhang på Genusdebatten) utan att behöva ta konsekvenserna av det. Jag tycker den här typen av socialt bortskämda kvinnor är rätt avtändande, som tur är så är de en minoritet. Samhällets gynocentrism tillåter beteendet också.
Har du läst Alpha Game och Captain Capitalism? De skriver mer i stil med det du skriver om kvinnors beteende. Roosh blogg läser jag sällan men jag har läst ett par av hans böcker. Roissy förbannar ju samhället ibland men konstaterar också att bara är att utnyttja för en skrupelfri själ som honom.
Du har skrivit förut om att budskapet de har egentligen är rätt enkelt och jag håller inte riktigt med. Visst kan man sammanfatta det enkelt men jag tycker du underskattar nyttan av att beta ner abstrakta begrepp som att visa självkänsla i beståndsdelar för de som inte vet hur man ska göra. Själv har jag stött på en hel del människor som uppenbart har en fejkad attityd vilket tyder på att det inte är helt självklart hur man ska utstråla vad man vill. Just din förmåga att explicit formulera dig i termer av konkreta beteenden uppskattade jag i ditt gästinlägg på Genusdebatten.
Jag ska pröva det här, i ett helt annat sammanhang.
För att göra en lång historia kort, min arbetsgivare har på grund av en rejäl portion inkompetens parat med en lika rejäl portion ointresse, lyckas ödelägga två avdelningar åp företaget, så illa att man sparkar alla. Inklusive mig då. Nu är det inte så synd om oss som det låter för vi finns på en del av arbetsmarknaden där andra företag slåss om vår kompetens, men ROLIGT är det ju inte att bli uppsagd. Nåväl, till råga på eländet sitter jag med i fackets förhandlingsdelegation, Sveriges Ingenjörer, och ska nästa måndag börja förhandla om övertalighet.
De här råden borde vara precis lika tillämpliga för oss i delegationen, i synnerhet som vi uppfattar VD och HR-chefen som två ganska veka typer, i synnerhet den manlige VD:n. HR-kvinnan är tuffare, men hon har redan gjort bort sig genom att inte ha full koll på arbetslagstiftningen. VDns veka sätt gör att jag totalt saknar respekt för honom, jag har ställt honom mot väggen förr och han gillar mig inte, eftersom jag gjort det inför andra. Min medförhandlare är ännu elakare, han har med sitt ganska timida sätt (påminner om Håkan Serner om nån minns honom) fått VDn att göra bort sig gång på gång – offentligt. Han har sagt offentligt att ”grow some balls för fan” till honom.
Den här tekniken som Roissy framhåller borde ju funka även nu.
Facket frågar inget, facket påstår. Bra saker att påstå är att företaget gjort fel enligt formalian, t.ex. genom att vi inte sett nåt varsel på papper ännu, eller att vi inte fått förhandlingsunderlag att läsa igenom i god tid innan förhandlingarna. Inte FRÅGAR vi efter det, vi påstår -fullt korrekt- att det saknas och att det bryter mot editionsplikten och plikten att lämna rådrum inför förhandlingar.
Facket går inte i försvarsställning. Vi har inte gjort något fel, vi har inte gjort någonting eftersom vi saknar alla handlingar vi ska ha fått till förhandlingarna.
Facket tvingar inte fram några saker vi ska diskutera. Vad arbetsgivaren vill diskutera är upp till dem, vi konstaterar bara att vi inte fått ”diskussionsunderlag” i god tid innan (s.k. rådrum) och därför inte tänker diskutera någonting.
Man kan ju i detta läget spela oerhört dryg. Att VD går i försvar det vet jag redan, det har han gjort förr. Ska se om vi kan få honom ur balans. Målet är att få till en ny förhandling, med korrekt formalia, och sedan stranda den, för att dra ut på processen med uppsägningar på andra sidan nyår.
Jag får öva min Macchiavelliska sida så gott jag kan. Förlora kommer vi att göra ändå, men arbetsgivaren ska lida ordentligt.
Spännande, jag hoppas du berättar hur det gick.
Japp, det ska jag. Förhandling nu på måndag 16 september.
Vi har ett mål – att folk som slutar frivilligt ska få ett avgångsvederlag. Vi har alltså något att förlora (avräkningsfria och arbetsbefriade uppsägningslöner är inte självklara), men desto mer att vinna.
…och vi fick igenom vad vi begärde!
Ingen aggresivitet, ingen försvarsposition, inget krypande.
Det där gick nästan lite för bra.
HR-kvinnan är betydligt tuffare att förhandla än VD, konstaterade jag.