Mäns behov av villkorslös kärlek del 1

Ställer mäns behov av moderlig kärlek till det för oss? Ja, i en video som Ulf T länkade i kommentarerna till ”Kvinnor kan inte lyssna på sina män” hävdar Stardusk som anslutit sig till MGTOW det. I just den videon beskrivs hur män och kvinnor lär sig om relationer genom att internalisera relationen till föräldern av motsatt kön. Men videon verkar vara del av en trilogi med två författare om mäns behov av moderlig kärlek och hur det ställer till det i relationer och hur behovet av moderlig kärlek får män att fungera som verktyg för samhället.

Traditionellt brukar man med moderlig kärlek mena villkorslös kärlek och det verkar stämma med hur de använder det så härefter skriver jag det istället. Det finns en del att säga i ämnet så jag kommer förmodligen posta detta som en serie.

En kort och potentiellt slarvig sammanfattning av videon Ulf T tipsade om (säg till om jag missade något):

Videon beskriver hur män och kvinnor lär sig vad de ska förvänta sig av en partner i relationen till sin förälder av motsatt kön. Män lär sig vad de ska förvänta av kvinnor genom vad de får av sin mor och vice versa. Framförallt fokuserar videon på att män lär sig att söka villkorslös av sin mor och därmed även gör det av sin fru. Det är bekymmersamt eftersom kvinnor ger sådan kärlek till sina barn men inte till sin man. Kvinnor lär sig söka skydd, trygghet och materiell välfärd av sin far och samma sak av sin man vilket fungerar eftersom det är vad män ger till sin partner.

Här vill jag slänga in en brasklapp. Jag tycker den här typen av resonemang är intressanta men för att använda dem bör man vara varsam. Psykoanalytiker som använder liknande resonemang brukar parallellt syfta på det konkreta och det symboliska på ett sätt som är svårtolkat. När man säger att man internaliserar relationen till modern ska man inte tolka det enbart bokstavligt. En konkret tolkning är att man lär sig något i relationen med sin mor. Men en annan viktig symbolisk tolkning är att man lär sig något i relation till det moderliga rollen, dvs. den villkorslösa kärleken, även om den kommer från fadern eller någon helt annan. Resonemanget är en del av den oidipala konflikten som vissa teoretiker har skrivit om den, att barnet identifierar sig med modern eller fadern, vilket kan vara både i form av den fysiska modern eller fader, eller den symboliska med den villkorslösa kärleken eller strävan efter att bemästra yttervärlden.

När män och kvinnor beskriver kärlek brukar de beskriva det på olika sätt. Kvinnor beskriver kärlek som närhet och gemensamt engagemang, och brist på kärlek som övergivenhet eller ensamhet. Män beskriver kärlek som respekt och uppskattning och brist på kärlek som avsaknad av detsamma. Jag tänker på kärlek som något uppdelat på två skalor där närhet/trygghet är ena skalan och identitet är andra skalan. Alla behöver båda men män betonar i mycket högre grad identitet och kvinnor närhet/trygghet.

Her Greatest Fear. She fears abandonment by her father and then her man.

His Greatest Fear. He fears insignificance especially in the eyes of his woman.

(What Women Never Hear)

I linje med videons modell tänker jag att det sätt man ger kärlek till den som möter världen och skänker en trygghet och resurser (fadersrollen) är att respektera deras identitet dvs. uppskatta och stödja deras kamp mot yttervärlden för sin och därmed familjens skull. Till den som ger ovillkorlig kärlek till barnen (modersrollen) är sättet att ge kärlek att visa att man kommer tillbaka och att hon och det gemensamma är det man kämpar för.

I den bemärkelsen passar sättet män och kvinnor idag känner kärlek väldigt bra ihop med traditionella könsmönster även när man träffar män och kvinnor där både är professionella och i min erfarenhet även när de har omvända könsmönster i dagliga livet.

Jag har funderat på om detta är svårare för män såsom videoförfattarna menar. Ett problem här är att jag inte har samma bild som dem om villkorslös kärlek, men jag får återkomma till det i en uppföljning.

Vad som är svårare för män i kärlek är att det finns ytterst få acceptabla modeller för hur en kvinna ska älska en man. Visst finns det filmer där mannen blir respekterad och eftertraktad men då är männen ouppnåeliga hjältar. Män i media, specifikt män i stabila relationer, förlöjligas oftare än respekteras. Gud hjälpe den kvinna som säger att hon stöttar sin man offentligt, Sveland skulle störta från mediahimlen och dräpa henne. Det är ett problem för män och för de kvinnor som älskar dem. Visst kan man hävda att många kvinnor på film har ett utseende som är ouppnåeligt för kvinnor i gemen men den allmänna bilden av hur kvinnor vill bli älskade och bör bli älskade är relativt korrekt. När det skrivs om kärlek skrivs det också mest om närhetsperspektivet. Åtminstone om man undantar de samhällsomstörtande krafterna i samhället som hellre betonar vårt behov av att vara separata individer.

Trots att det finns bättre modeller för kvinnlig kärlek så är många relationer fast i en problematisk spiral som inte gör någon av partnerna lycklig. Det är ironiskt att även de män som inte våga säga flaska främst vill ha respekt för det är svårt att respektera någon som gömmer sig. Det är ironiskt att de kvinnor som klagar och kritiserar som mest vill ha gemensamt engagemang för det är svårt att engagera sig när alla ens initiativ blir nedskjutna. I det skulle jag säga att det är svårt för både män och kvinnor att få vad de vill ha.

Men så håller jag inte egentligen med videoförfattarna om att män generellt söker villkorslös kärlek eller om att kvinnor är oförmögna att ge män vad de söker. Däremot håller jag med dem om att drömmen om villkorslös kärlek är ett gift, möjligtvis mer så för män än för kvinnor. Sökandet efter villkorslös kärlek är sökandet efter den totala tryggheten och det är inte mäns lott.

8 thoughts on “Mäns behov av villkorslös kärlek del 1

  1. Tack för den, Johan – det var mer än jag hoppats på!🙂

    Dina funderingar stämmer rätt väl med mina, kan jag säga nu när du formulerat dem.

    Jag håller också med om att sökandet efter villkorslös kärlek är ett gift. För ett antal år sedan fick jag bilden att man kastar sig in i förhållanden med en undermedveten längtan att bli ‘hel’ genom sin partner (‘matchande neuroser’, där man får yttre hjälp att fylla sina egna tomrum). Det kan förstås kännas som villkorslös kärlek, men endast så länge neuroserna matchar, s.a.s. Bilden växte förstås ur min egen upplevelse av att ha gjort just detta.

    Om det finns en väg till villkorslös kärlek är det nog genom att lära sig att själv ge den, med allt vad det innebär.

  2. Mycket väl skrivet! Jag känner mig delvis träffad… Villkorslös kärlek får man väl bara av sina föräldrar. Det går alltid att lära sig mer om relationer, detta stora ämne.

    Det är ett stort bedrägeri att säga att ”män och kvinnor är lika”. Vi är lika värda, men där slutar likheterna… Jag kan inte förstå varför alla ska påtvingas en ”mental uniform”, gråfärgad likt i Nordkorea. Det är ett övergrepp att tvinga pojkar att bete sig som lugna och duktiga flickor.

  3. Det här är väl en anledning till att det behövs ”manlighetsriter” av något slag. Visst, i en välfärdsstat kan vi vara barn hur länge vi vill, men då kan man inte vänta sig att det formas några stabila familjer.

    • Nej, man kan inte förvänta sig några stabila relationer och egentligen inte välfärdsstatens överlevnad heller. Jag läste din artikel om konservatismens oförmåga att formulera en antites och jag skulle påstå att detta borde vara en del av antitesen, vuxna människor måste ta ansvar för sitt egen och samhällets överlevnad.

  4. Vilket intressant område!
    Villkorslös kärlek kan man väl aldrig förvänta sig av en människa? Är det inte just därför människan förväntar sig det av och menar sig finna det i religionerna? Tycker ni glömmer den andliga dimensionen här, vilket man internationellt – särskilt i Asien – är mycket medveten om. Så visst är sökandet efter den där villkorslösa kärleken ett gift, ett opium för folket kanske?

    Att kräva, förvänta sig eller ens tänka tanken att en partner ska älska en villkorslöst är en orimlighet, eftersom ingen människa är förmögen att ge det (möjligen Moder Theresa, men även den solen hade visst sina fläckar). Inte ens den idylliska Madonna-modern som beskrivs ovan. Vi kvinnor älskar inte alltid våra barn helt villkorslöst, särskilt inte ju äldre de blir… (mot-)kraven ökar för deras eget bästa med tiden. De ska ju överleva ”därute”. Tror det är en myt/illusion faktiskt som kanske borde undersökas närmare?

    Mer förlåtande är mödrar möjligen, därför att det ska väldigt mycket till om en mor ska förskjuta sitt barn. Fast det händer ju dock, faktiskt ofta om man räknar in embryon och spädbarn: ute i Europa finns nu begreppet Euro-orphans – hundratusentals barn som bara överges. Det är kanske därför relationen till barnets far är viktig för hur stark kärleken till barnet blir? Kvinnor behöver trygghet under sina sårbarare perioder i livet (som under graviditet). Hela samhället rent av? ”Det krävs bara två människor för att få ett barn men ett helt samhälle för att fostra det”.

    • Sam sagt, man får hålla isär den symboliska modern och den faktiska. Jag tror inte heller att alla mödrar älskar villkorslöst, och ibland är fäder bättre på den uppgiften. Det är svårt att ens definiera vad villkorslös kärlek är egentligen. Krasst sett får barn inte mer än några veckors villkorslös kärlek, tills sömnbristen gör sig påmind. Fast för att återanknyta till modellen så är det skillnad mellan en omhändertagande kärlek och att ställa krav på barnen och papporna är generellt mer för det senare.

  5. Pingback: Finns det en enda | WTF?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s