Jag är inte attraherad av henne

”Jag är inte attraherad av henne” säger han och funderar på att separera. Jag frågar om relationen, och som många män med problem i relationen känner han sig maktlös, pressad och kritiserad, men det avgörande för att han är tveksam är att han inte tänder på henne. Han undrar om han någonsin gjort det. Det är nästan så att han känner viss avsmak när han ser på henne.

Jag frågar om deras sexliv, och det är bra. Han är obekväm med att berätta om det men sexlivet är ok förutom att han inte tänder på henne och det oroar honom, han är för ung för att ge upp sex.

Resten av relationen är sådär. Hon vill mycket och han är inte särskilt engagerad. Vi pratar om det för det finns något depressivt och uppgivet i maktlösheten. Han börjar ta tag i sitt liv, fatta beslut som får honom att må bättre men den gnagande känslan av att relationen inte fungerar när han känner sig oattraherad släpper inte.

Nu har tryggheten i vår relation växt och vi kommer in på sex igen. Hur sexlivet är ok men egentligen mer arbetsamt och kravfyllt än lustfyllt. Jag konstaterar att det är märkligt att han å ena sidan ständigt plågas av tankar om sex med andra kvinnor, och hur han ska uthärda en sexlös relation, å andra sidan ser på sin nakna sambo och tänker att sex är mer arbete än det är värt.

Jag frågar hur deras sexliv ser ut och vad han skulle önska? Vad han skulle önska vet han inte, vilket jag tolkar som att vi inte riktigt är där än men han har tröttnat på att alltid följa samma rutin för att hon ska få orgasm/slicka eller smeka henne en halvtimme innan de har sex/alltid ha lampan släckt/inte kunna vara spontan och ha en snabbis eller ha sex någon annanstans än där de brukar ha det osv.

Jag är empatisk. Det låter som ett arbete och inte särskilt lustfyllt när han beskriver hur han måste följa en regeluppsättning för några sekunders egen fysisk njutning. Jag undrar om det kan finnas ett samband mellan att deras sexliv är en kravfylld arbetsuppgift för honom och att han inte känner sig attraherad? Det tror han inte. Han minns hur det var när de träffades och undrar om han inte bara blev intresserad för att någon visade honom uppmärksamhet. Han tror inte att han någonsin var attraherad.

Vi kommer tillbaka till sexlivet och jag undrar hur det blev som det är? Hur kommer de sig att han längtar efter sex men inte vill ha det eftersom det bara är ett arbete? Hur skulle det se ut om han bestämde? Svaren är vaga, han vet inte, men om det var mer spontant skulle det vara bättre. Jag föreslår att han kanske hade tyckt sex var bättre för honom om han var mer i kontakt med vad han tycker om? Om han inte var fullt så fokuserad på hur han tror hon vill ha det? Inte såg sexet som ett arbete för att han ska få utlösning och lite fysisk njutning på slutet utan något han deltar i, även mentalt? Det kan han tänka sig så vi pratar om hur det skulle kunna se ut. Han tycker att de ska ha sex på ett sätt som är bra för henne, så att hon får orgasm, men vi kommer fram till att det ändå kanske är rättvist att det åtminstone är bra för honom ibland, han är tveksam men håller med om att det är logiskt.

Han är tveksam till att göra något åt det i relationen. Han känner ingen lust till henne och vad är poängen om de ändå ska separera? Ändå bestämmer han sig för att det kanske är värt ett experiment, att pröva att initiera sex, när han vill, som han vill, var han vill under ett par veckor.

”Han” är legio. En av många som beskriver samma sak. En av många som finner att när han faktiskt tar sina egen lust på allvar så växer attraktionen, minskar maktlösheten, ökar engagemanget för relationen, kärleken växer. Plötsligt är det inte bara hon som vill saker i relationen. Tankar på att boka en resa, skaffa barn, köpa hus, en framtid tillsammans är inte längre avlägsna. Bristen på attraktion är som bortblåst och på hans beskrivning låter de nykära.Som en bonus tycker sambon också att sexlivet är bättre.

Vem kunde ana det?